Kruger nationalpark

Kruger nationalpark är en nationalpark i Sydafrika som ligger i provinserna Mpumalanga och Limpopo. Parken är en av jordens djurrikaste. Den är ungefär 345 km lång och 54 km bred, och täcker en yta av ca 20 000 km²

Parken med sina 2 miljoner hektar är till ytan lika stor som Israel. 

Krugerparken bildades 1898 av den dåvarande presidenten Paul Kruger för att skydda djuren från den hänsynslösa jakten som pågick på 1800-talet.

Jämfört med 1898 ser parken ganska annorlunda ut idag, även om djuren är sig lika. Vägarna är statliga och till viss del asfalterade. Det finns idag många restriktioner för var man får stanna och vistas, allt för att skydda djuren.

Njuter av solnedgången

Utsikten från hotellet/boendet

Utsikten från hotellet/boendet

Gamedrive i solnedgången

Jag reste till Kruger tillsammans med de andra två volontärerna från sanctuaryt och vi bode först några nätter på ett helt fantastiskt ställe utanför parken, Khaya ndlovu manor house, hoedspruit.

Där rehabiliteras vilda djur och ges en andra chans till ett bra liv, de tog till exempel hand om ett zebraföl som blivit lämnad föräldralös och som nu fått nya "hästföräldrar". De jobbade med att "avhorna" noshörningar, alltså de letar reda på noshörningar för att kapa hornen på dem. Detta gör de eftersom noshörningar är ett av de mest jagade djuren i Afrika och de jagas enbart för sina horn. Ca tre noshörningar om dagen dödas och i den takten är jag rädd att vi snart inte har några noshörningar kvar. 

Hornen är förknippade med enhörningens magiska/healande horn och säljs därför dyrare än diamant.

Så vad de gör är att de försöker hinna före tjuvjägarna så att de kan kapa hornen på ett hälsosamt sätt i stället för att jägarna dödar noshörningen eller kapar hornen så djupt så att noshörningen blöder till döds av de djupa såren.

Tyvärr hinner de inte rädda alla och en del noshörningar de hittar döda har ungar som inte klarar sig på egen hand, dessa tas om hand hos Rhino revolution och återförs senare till det vilda.

Jag läste en intressant artikel om detta på Expressen, den har några råa bilder och text men den är rörande och berättar om verkligheten bland dagens noshörningar. 

Zebrafölet fick nya föräldrar

De avhornade noshörningarna

Grillkväll, i det vilda.

Under grillkvällen, (såkallad Sydafrikanska Braai) satt vi ner med grundaren av Rhino revolution Trevor Jordan och hans fru. Vi pratade om våra upplevelser hittils i Sydafrika och om deras organisation och mycket mer.

Trevor tyckte att jag skulle komma till dem och göra min PhD senare i min veterinärutbildning, så det är något jag får fundera över :) 

Lägg till bildtext

Senare under våran vistelse i Kruger bodde vi på ett mindre lyxigt boende utanför parken. Det låg precis intill en flod där man kunde ta en lugn promenad om man ville, dock skulle man inte gå till floden när mörkret faller eftersom då kommer både flodhästarna och krokodilerna upp på land.

Eftersom vi under dagarna åkte med bulen till Kruger så tog jag morgon och kvällspromenader längst floden för att se om jag kunde stöta på några flodhästar. 
Flodhästen är det djur som dödar flest människor i afrika, så de ska inte underskattas men som sagt håller de till i vattnet under dagen och då kan man komma dem relativt nära utan problem.
Jag kunde höra dem tydligt under mina promenader, men tyvärr höll de sig hellre till längre bort i floden, dit jag inte kunde ta mig. Varje morgon såg jag massor med fotspår efter dem och spillning på land så man kunde se att de varit uppe under natten.
En kväll när jag gick ner för att seom jag hade turen på min sida hörde hag något som rasslade till ca 5 meter framför mig i buskarna... jag stannar upp och står helt stilla, då ser jag en krokodil springer ut ur buskarna, den var inte mer än nån meter lång och den var nog mer rädd för mig än jag var för den, för fort som tusan rusade den ner till vattnet och försvann.
Jag stod fortfarande stilla för att vänta och se om några mer djur ville visa sig.
Men det var tyst och stilla... så jag fortsätter mot vattnet.
Det rasslar till i buskarna igen och jag ser mig om utan att se något, jag fortsätter gå och hör att det rasslar igen, detta upprepas några gånger tills jag till slut upptäcker vem/vad det är som förföljer mig...
En "Vervet Monkey"... en apa  sitter där bland buskarna och när han märker att jag ser honom skyndar han sig in i buskaget igen.