Hoppa fallskärm

Min bästa och värsta helg under min resa. 

Söndagen bokade vi in fallskärmshoppning i Grahamstown vilket jag såg jättemycket fram emot.

Söndag morgon vaknade jag och kände mig väldigt lustig i magen. Jag var inte ett dugg nervös men jag intalade mig att det måste bero på nån typ av nervositet ändå.

Jag hade svårt att få i mig frukost, så en banan fick duga.

När vi kom fram till stället där vi skulle hoppa fick vi skriva på papper om att vi hoppar på egen risk och att vi är medvetna om eventuella konsekvenser osv...

Vi fick instruktioner om hur vi ska göra, vilka positioner vi ska ha och när. Vi fick lägga oss på mage på marken och när instruktören sa "Go" skulle vi snappt lyfta upp benen bakom oss så att hälarna nästan nudda rumpan, det var denna positionen man skulle ha när man friföll från planet. 

Sedan spände de på oss selarna och bad oss gå till planet. Planet var bara stort nog att ta med fyra personer varav två hoppare och två instruktörer. Ena instruktören kröp upp först och satte sig längst in och bad en av hopparna att sätta sig framför, där knäppte han ihop selarna så att de satt ihop. Min instruktör satte sig i dörröppningen och bad mig sätta mig framför honom, precis samma procedur. Planet startade och började rulla mot startbanan. Jag sitter så nära dörren så det känns som om ena benet ska trilla ut genom den öppna dörren. 

Nu ber mig instruktören att böja på benen peka uppåt med tårna och sedan lyfta upp benen, det var denna ställning man skulle ha vid landning. Jag försökte göra som han sa men han sa åt mig att lyfta högre, jag försökte men det dög inte. Han berättade att om jag inte kan lyfta högre kommer vi inte kunna göra en säker landning eftersom hans fötter ska vara de första som når marken vid landning.

Jag försökte igen men utan att lyckas. Han suckar och vänder sig mot sin kollega och utbyter några meningar på afrikanska.

Efter en stund vänder han sig mot mig igen och säger "Great" och gör tummen upp.

Nu börjar jag bli lite orolig över landningen, tänk om jag inte borde hoppa, tänk om jag kommer bryta fotlederna när vi landar eller om det blir en krashlandning och jag skadar både mig och instruktören.

Men jag hinner inte tänka så mycket på det för nu fick jag nya instruktioner om att lyfta upp mig själv med hjälp av armarna och sätta mig i hans knä och efter att jag gjort det spände han fast oss i varandra ytterligare. 

Efter ytterligare nån minut säger han åt mig att hålla händerna runt remmarna på bröstet och sedan flyttade han fram oss så att vi satt i dörröppningen med benen dinglande utåt och innan jag ens fattade vad som hände föll vi fritt ut från planet. Vi föll i ca 30 sekunder innan han ryckte i snöret för att veckla ut fallskärmen. Han klappade mig på axeln för att ge mig klartecken att jag kan sträcka ut armarna och slappna av benen och njuta av utsikten. 

Efter en kort stund säger han åt mig att sätta mina fötter på hans och ta ett stadigt grepp med händerna högre upp för att dra mig upp och ställa mig upp. Han sa att nu är det viktigt att du håller dig uppe en stund för jag ska spänna om din sele så att du får lättare att böja benen vid landning.

Jisses! Hur skulle detta gå?!

Jag gjorde som han sa och det gick bra, vi gjorde om samma procedur tre gånger. Vi började närma oss marken och han sa åt mig att lyfta mina knän så högt jag bara kunde.

Vi möter marken och landningen gick bra. Han fick ner sina fötter före mig och bara mina hälar nuddade marken innan vi satte oss på rumpan som man ska göra vid tandemhopp.

Så från att han nämnde att landingen kunde bli ett problem var det de enda jag tänkte på hela hoppet. 

Så min upplevelse av det hela var splittrad, det var en helt oyrolig upplevelse att falla fritt från ett plan men jag önskar att jag kunat njuta ner om jag inte oroat mig för landningen.

Jag kommer garanterat göra om detta men då ska jag se till att vara mer fysisk anpassad för det.

På vägen hem stannade vi för att köpa mat men jag var inte alls hungrig, jag hade fortfarande den där konstiga känslan i magen. Väl hemma känner jag hur jag börjar bli febrig och svimfärdig. Detta var början på en maginfluensa. 

Jo för jag har ju inte nämnt tidigare att de flesta i huset har åkt på nån typ av maginfluensa. Och de har då legat däckade ett dygn. 

Nu var det min tur så jag har spenderat hela söndagen och söndagsnatten på badrumsgolvet och i sängen.

Idag känner jag mig bättre men jag stannade hemma på förmiddagen för att sedan möta upp de andra vid lunchtid.


Lördagen spenderade vi samhället, restaurangbesök och på stranden. Det var jättetrevligt.