Fredagen har gått fort och efter att vi haft vår IT-lektion gick jag som planerat till vår Latin-lärare. Hon är ju helt underbar och ger mig sin enda lediga timme under dagen till att förklara för mig vad de andra gjort på lektionen som jag missat.
Hon bad mig sitta ner och vi hade en privatlektion där hon la all sin uppmärksamhet på mig, förklarade, gav mig uppgifter och kontrollerade.
Jag tycker Latin är ganska svårt och så fort jag tror att jag förstår något så inser jag ganska snabbt att så var inte fallet... ;)
Men sakta men säkert utvecklas jag även där och läraren är superbra och förra lektionen möter hon min blick och ser troligtvis hur uppgiven jag ser ut och då frågar hon, "Hur känner du nu Jeanette" och jag svarar "hopplös" .. Då skrattar hon lite lätt och säger "Du är inte ensam! Men så länge du fattar liiiiite mer nu än när du kom hit så ska du vara nöjd... Vi hjälps åt på vägen"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar