Procrastinating

För någon månad sedan gick jag in i en period då jag tappade all motivation och lust till att plugga. 

Jag hade fått några bakslag med tentor som inte gick så bra och några som behövdes göras om och något inom mig bara dog,  jag gav upp. 

Jag intalade mig själv att detta kommer aldrig gå vägen.  At jag bara slösar min tid här och att jag kommer ändå misslyckas i slutändan...  Ja de gamla vanliga ;) 

Det är klart att jag fortfarande pluggade mycket,  men jag hade inte alls den viljan och förhoppningen att klara tentorna/testen.  Jag hade som sagt gett upp.  Flera av mina vänner här försökte få in mig på rätt spår igen genom "peptalk" och berätta att de kan hjälpa mig osv,  vilket verkligen var jättesnällt och omtänksamt av dem!  :)

Men så fick Claire nog,  hon gav mig en rejäl utskällning och det var ord och inga visor...  Jag försökte på något sätt tycka synd om mig själv och förklara att detta var för svårt för mig...  Men hon vägrade lyssna. 

Det blev en lång diskussion och jag var fruktansvärt irriterad på henne (eftersom allt hon sa faktist var sant), men det fick mig att tänka till. 

Jag har ju faktiskt kommit såhär långt!  Då varför ge upp nu?  Jag vill ju inte komma hem och tänka att jag gav upp.  Det är okej att misslyckas och om jag gör det så får jag acceptera det,  men det är inte okej att ge upp.  Om jag ska misslyckas så ska jag göra det medans jag försökte så gott jag kunde! 

Så jag satte igång på allvar med pluggandet igen,  jag hade mycket att ta ikapp som jag inte brytt mig så mycket om under en kort period före... 

Men... 

Senaste tiden har jag fått mer och mer svårt att påbörja saker... Då främst att plugga. 

Jag gör upp en plan om vad jag måste plugga och andra saker jag behöver få gjort under veckan/dagen och hur mycket tid jag behöver spendera på vardera uppgift. 

På så sätt kan jag få en bra balans mellan studier,  promenader,  nöjen,  mat och sömn osv. 

Men som sagt,  den senaste tiden har jag så svårt att komma igång.  I stället för att hålla mig till planen så kan det vissa dagar gå timmar innan jag kommer igång med det jag ska göra (i stället slösar jag tiden på onödiga saker).  Och eftersom jag "måste" få jobbet gjort och tiden rinner iväg så behöver jag dra in tid på något annat och det blir tyvärr ofta sömnen.  

Detta är så onödigt och jag vet att jag hade mått så mycket bättre och varit mer nöjd med mig själv om jag såg till att få saker gjort på en gång. 

Att skjuta saker framför mig leder bara till dåliga saker,  såsom:

◆ ökad stress

◇ förlorad tid

◆ besvikelse på mig själv

◇ sämre prestation /resultat 

◆trötthet 

Osv... 

Så denna månad ska jag ändra på det.  Det är mindre än en månad kvar med pluggande, och i 30 dagar ska jag (inte försöka, jag ska!) sluta skjuta saker framför mig! Oavsett om det är studier eller andra uppdrag. 

#30daystoletgo of procrastinating 

Alla har nog något de skulle må bra av att "släppa" i 30 dagar. 💖

Mitt motto denna månad "Don't leave for tomorrow what can be done Today" 

Första steget blir att fundera på varför jag skjuter saker framför mig. 

Jag tror det beror på främst tre saker:

◇ Rädsla att misslyckas

◆ Överväldigad,  det är så mycket att göra så jag vet inte vart jag ska börja. 

◇ Distraktion, min hjärna letar efter andra saker som måste göras för att rymma från den egentliga uppgiften

Så för att klargöra...  Jag tänker inte ge upp allt annat i mitt liv för att bara plugga eller liknande.  Nej. 

Jag ska se till att ha en bra balans i livet genom att inte skjuta saker framför mig,  utan att påbörja saker på en gång!