Druskininkai snow arena

Fick en fin mugg med sked av Claire 

Den här fina muggen med tillhörande sked fick jag av Claire för att jag var en så bra skidlärare.  Frågan är ju bara om jag verkligen gjorde mig förtjänt av den  :D

Claire hade ju som jag nämnde i förra inlägget aldrig tidigare åkt skidor och hon frågade mig om hon borde ta en skidlektion.  Jag försäkrade henne om att det inte var nödvändigt,  att jag så många gånger tidigare åkt med nybörjare så jag kan lära henne.  300:- för en lektion vore bortkastade pengar. 

Allt funkade bra,  vi båda hyrde full utrustning  av skidor och köpte liftkort/entrébiljett.  Jag frågade kassören tre gånger om vi verkligen betalat rätt pris och att de inte gjort något misstag i bokningen,  men hon suckade och sa att allt var rätt...  Med studentrabatt betalade vi för en dags hyra av skidor, pjäxor, hjälm, stavar, jacka, termobyxor och liftkort....  17€ (ca 160:-) per person! 

Skojar de?  Hallå.... 

Vi hittade också ett billigt hotel en kilometer utanför stan för 66€ (ca 630:-) för två personer hela helgen. 

När vi kom hem efter helgen summerade vi ihop våra utgifter och kom fram till att hela helgen kostat oss runt 135 € ( 1300:-)

Och då inkluderar det transport (buss+taxi),  skidhyra,  liftkort, hotell, mat alla tre dagar,  alkohol,  5D-bio x2 "skylift" till arenan från centrum och hotellfrukost på annat hotell. 

Lite anatomistudier hanns också med ;) 

Claire i utomhusbacken

Det blir garanterat fler resor till Druskininkai snow arena! 

Jag känner att jag måste dra några skidhistorier och för att ta oss tillbaka till om jag gjort mig förtjänt av muggen eller inte ska jag berätta om Claires första åk i den stora backen. 

Jag hade förklarat allt jag kunde komma på var relevant.  Hur hon tar på/av pjäxor,  knäpper på skidor,  hur hon stakar sig framåt, plogar ner för backen och bromsar, hur hon svänger och lägger tyngden på dalskidan ;) osv

Efter tre åk i barnbacken säger jag till henne att hon garanterat är redo för den stora backen! 

Väl ut i den stora backen ser hon lite vemodig ut men hon tar ett djupt andetag och stakar sig ut och börjar glida neråt.  Det fungerar bra till en början men efter en stund märker jag hur hon ökar,  ökar och ökar farten och längst ner i backen kraschar hon rakt in i väggen!  

När jag kommer ner ropar hon "Jag är okej,  men du skulle ha lärt mig hur man stannar! Och sedan bryter vi båda ut i skratt och jag svarar att om hon bara kontrollerat farten genom att ploga eller svänga under färden ner så hade hon inte behövt kunskapen om att stanna! 

Efter denna incident var jag väldigt imponerad av att hon vågade sig ut i stora backen direkt igen och efter några turer ner i backen åkte hon som ett proffs  :P

Restaurangen på toppen av arenan hade en liten uteservering 

Skylift från centrum till arenan

Nu hoppar jag lite fram och tillbaka i mina berättelser men då vi anlände med bussen i Druskininkai tog vi en taxi mot hotellet,  väl i taxin kommer Claire på att hon glömt sin jacka i bussen och vi försöker desperat förklara för taxichauffören på litauiska vad som hänt och så snart han förstod vände han taxin och en biljakt efter bussen startade.  Så då har vi varit med om det också! 

Senare på hotellet packade vi upp våra väskor och skrattar gott när vi inser att vi två gamla tanter båda packat med oss te och kakor.  I övrigt delade vi en flaska rött och tog en promenad in till centrum för att äta.  Vi testade 5D-bio (som 3D fast med rörliga stolar och vatten som skvätter på dig och något som rör dina ben under stolen då och då). 

Morgonen efter tog vi en promenad till ett hotell i centrum för att äta frukostbuffé, vi betalade och gick in i restaurangen och möttes av tomma fat ned lite överblivna rester på.  Vi frågade om du kommer fylla på men de skakar på huvet och visar oss att det finns mat framme.  Vi förolämpade de nog,  men vi skakade på huvet och säger att vi vill ha våra pengar tillbaka,  att vi inte tänker betala för detta.  Personalen ber oss komma närmre och visar oss vad som finns i de varma behållarna och vi kikar efter,  skakar på huvet och lämnar. 

Hon springer efter oss och ber oss komma tillbaka och slå oss ner vid ett bort för att vänta. 

Sagt och gjort,  vi sätter och och väntar och efter ca 5 min kommer hon ut med fat efter fat med mat till vårt bord.  Det blev kokt ägg,  smörgås,  sallad,  stekt ägg med bacon,  kaffe och juice.  Under tiden vi sitter där och äter kommer person efter person in i restaurangen och äter av de rester som vi tidigare hade nekat. 

När vi såg att den maten dög för dem men inte för oss skämdes vi lite.  Men man får ju inget här i livet om man inte tar för sig,  ibland är det bra att inte nöja sig! ;)