Katterna får nytt hem

Då har jag gjort det som jag tror kommer vara det jobbigaste med denna resa.

Jag har lämnat bort mina kära katter Bonzo och Zila... Visserligen till min mormor och morfar, men det är ändå väldigt jobbigt!

När jag kommer hem till lägenheten och öppnar dörren förbereder jag mig på att behöva mota bort en katt som försöker tränga sig ut, men det kommer ingen katt :/

Jag inbillar mig till och med att jag hör dem ibland och kommer på mig själv med att titta efter dem.

När jag går i affären för att handla går jag per automatik bort mot hyllan mad kattmat!

Jag har en av katterna tatuerad på insidan av underarmen och när jag ser ner på tatueringen är det nära att tårarna kommer.

Detta är verkligen skitjobbigt!

Det känns såklart mycket bra att inte behöva lämna bort katterna till någon okänd människa där jag inte vet hur de kommer få det. Nu vet jag att de kommer få ett bra hem och jag kan komma och hälsa på katterna när jag vill, men det är ändå inte samma sak som att ha dem i samma hem som mig varje dag och kunna kela med dem och trycka ner ansiktet i Bonzos mjuka päls när jag vaknar varje morgon.

Det känns jobbigt att inte kunna följa Zilas framsteg som hon gör då hon blir en modigare och modigare katt för varje dag som går. Zila är en adoptivkatt som var extremt skygg nä hon kom till mig och därför känns det extra jobbigt att inte kunna finnas vid hennes sida när hon kämpar sig fram i vardagen.
Jag är dock inte orolig över henne, hon har nu varit i sitt nya hem i en vecka och hon har redan vågat sig fram till tv-rummet och ligger bredvid soffan för att kunna hänga med vad som händer i hemmet. På nätterna kommer hon fram och äter och utforskar hemmet med Bonzo som sällskap.

Jag har varit där och tillsammans med en vän och min mor nätat in hela deras stora altan, så där kommer katterna kunna sitta och titta på skatorna som flyger förbi och ligga på rygg i solen och gotta sig. De kommer att få det jättebra!