Riga, Lettland

F**k you! 

Det var de första orden vi hörde när vi klivit av bussen i Riga. 

Haha,  vilket hjärtligt välkomnande! ;)

När vi klivit av bussen gick vi till trotoaren och stannade för att kolla på kartan.  En tant med sin hund kommer upp bakom oss och tyckte nog att det var trångt att passera,  så hon uttrycker sig fint med ett F**k you,  så att vi ska flytta oss.  Några meter framför skrattar en man åt oss och utbrister "Welcome to Riga,  ladies". 

Men det var ju tur att vi fick en annan uppfattning av staden under helgen.  Alla var jättetrevliga och staden var riktigt mysig.  De flesta (i princip alla utom en restaurangpersonal vi beställde av) pratade engelska och det var en jätte lättnad  eftersom man inte är van vid det i Kaunas.  

Vi spenderade mest tid i Gamla stan och hann med båttur på floden och i stans kanal. Vi besökte ett par kyrkor och såklart blev det lite plugg på kafé.  

Bussen tog också 4 timmar enkel resa,  så den tiden utnyttjade vi till att plugga inför måndagens histologitest (vilket gick bra för övrigt). 

Konstgjord måne över kanalen

"Street food"

Ibland kan det bli lite tokigt när man inte talar samma språk.  Och då kan man råka beställa in 8 portioner sushi.  

Så kan det gå...  Tur det inte är alltför dyrt med mat här i de baltiska länderna,  även om Riga är snäppet dyrare än Kaunas.  

Damen vi stötte på vid ankomst

När det var dags att resa hem stod vi redo på perrongen och väntade på bussen.  Vi var ca 10 personer som nervöst tittade på klockan när bussen inte synts till och tiden passerat avgång med 15 minuter.  

Men så ser vi tiil slut en buss rulla in på stationen...  Inne i bussen syns en förare som ser lätt förvirrad ut,  han kör bussen sakta och letar efter platsen han ska stanna på för att plocka upp oss passagerare.  

Men han verkar inte se oss utan passerar och kör vidare.  

Nu blir vi ännu mer oroliga eftersom detta är sista bussen tillbaka till Litauen och vi måste komma med den.  Ytterligare 5 minuter går och då ber jag en manlig litauisk passagerare att ringa bussbolaget för att fråga vad som händer.  De på kontoret på bussbolaget svarade att det  är en nyanställd busschaufför och att de ska försöka få tag på honom.  

Tiden går och efter 50 minuter kommer han tillbaka och vi passagerare nästan hoppar ut framför bussen och viftar med armarna för att försäkra oss om att han ska se oss. 

Nu är vi äntligen på väg hemmåt!